FÖRUNDRAN

I en värld med fokus på tempo, kontroll och prestation – vad krävs det för att bli hänförd?

Vad händer med ett samhälle som tappat förmågan att förundras? 
Kan den återtas? Vilka spår lämnar ett liv där inget längre förvånar, där allt redan är förklarat, kategoriserat, kontrollerat? 

Kan det gå inflation i förundran?
Behövs det mer spektakulära intryck med tiden för att känna av den? Kan vi bli så vana vid överväldigande stimuli att det vardagliga inte längre förmår röra oss? Hur återerövrar vi då en känsla som kanske kräver enkelhet?

Om vi slutade försöka förstå och förklara allt – vad skulle vi börja lägga märke till då?
Kanske är det först när kontrollen släpper som världen börjar glimra? Vad uppstår i tomrummet efter svar, när vi tillåter det vi inte förstår att vara kvar?

ANDLIGHET

Vad betyder andlighet i ett samhälle som värderar mätbarhet och logik?
Hur får den plats? Och vad händer om vi slutar efterfråga det vi inte kan bevisa? Försvinner något viktigt då, eller öppnas nya sätt att förstå världen på?

Kan man vara andlig utan att tro?
Vilka kännetecken finns för andlighet idag? Varför kan man känna rädsla inför andlighet?

Hur påverkar andlighet synen på livet och döden och vad som är betydelsefullt i livet?
Är andligheten mer närvarande under vissa tider i livet?

Vad är skillnad mellan inbillning och insikt när man talar om det andliga – och har det någon betydelse?
Andlighet rör sig ofta i gränslandet mellan det vi upplever och det vi kan förklara. Men när blir en stark känsla en insikt – och när är den bara en inbillning? Är det avgörande att kunna avgöra det?

HOPPET

Vad händer i ett samhälle där hoppet försvinner – och vad bygger vi det egentligen på?
Om framtiden känns stängd, hur påverkar det våra val, vårt språk, våra relationer? Är bristande tillit, cynism eller likgiltighet alltid ett tecken på avsaknaden av hopp? Och vad bygger vi egentligen vårt hopp på – tillväxt, teknik, medmänniskor, en högre mening? Är hopp något man har, något man gör – eller något man bygger tillsammans?

Hur hittar man hopp och är det en nödvändighet? Vad finns det för något annat som skulle kunna ersätta hopp?

Hur skiljer sig hopp från önsketänkande – och var går gränsen mellan mod och naivitet?
Att hoppas på att någon ska förändras, att världen ska fixa sig, att det ”nog löser sig” – när det egentligen kräver något mer konkret. Vad gör att hopp ibland känns kraftfullt och moget, och ibland naivt?

KONTROLLEN

Vad är det egentligen vi försöker kontrollera – och varför?
Vi pratar ofta om att vilja ha kontroll – över vår vardag, våra relationer, våra känslor. Men vad är det vi innerst inne försöker styra? Är det osäkerheten vi försöker hålla på avstånd? Eller känslan av maktlöshet?

Är kontroll en form av frihet – eller motsatsen till den?
Att ha kontroll kan kännas som frihet: att kunna styra sitt liv, välja sin riktning. Men ibland verkar det också som att ju mer vi försöker kontrollera, desto mer begränsade blir vi – av planer, av oro, av förväntningar. Finns det en punkt där jakten på kontroll börjar styra oss, snarare än tvärtom? Och hur ser frihet ut, om man vågar släppa taget lite?

Hur förhåller sig kaos till kontroll?
Kan man uppleva kontroll även i situationer av kaos? Hur skulle det i så fall kunna se ut?

Var går gränsen mellan ansvar och kontrollbehov – och hur märker man skillnaden?
När blir viljan att “ha ordning” ett sätt att undvika det som skaver? Går det att ta ansvar utan att ta över?

AUTENTICITETEN

Hur mycket vågar jag visa av mig själv? – Finns det delar av dig som du känner att du måste dölja eller förändra för att passa in? När är det enklast att vara dig själv, och varför tror du att det är så just då?

Vad innebär det egentligen att vara “sann” mot sig själv? – Är det alltid möjligt, eller kan omständigheter göra att vi behöver kompromissa? Hur vet du när du följer din egen inre kompass, och när är det som mest utmanande?

Är det möjligt att vara samma person i alla olika roller i livet? – Förändras vi beroende på om vi är med familj, vänner, kollegor, eller när vi är ensamma? Hur känner du igen när du är mest “äkta,” och vad innebär det för dig?

ACCEPTANSEN

Hur vet jag när jag har accepterat något fullt ut? – Är acceptans en känsla, ett beslut, eller kanske en process? Hur märker du skillnaden när du verkligen accepterat något jämfört med när du bara försöker övertala dig själv att du har gjort det?

Är det möjligt att acceptera något men ändå känna sorg, ilska eller frustration över det? – Måste acceptans innebära att negativa känslor försvinner, eller kan de finnas kvar? Vad tror du är skillnaden mellan att acceptera och att bara släppa taget

Vad är skillnaden mellan att acceptera och att ge upp? – När känns det som att acceptans kan innebära frihet, och när känns det mer som en kapitulation? Hur vet du när du accepterar något av fri vilja och när du kanske känner dig tvingad?

NEJ:ET/GRÄNSERNA

Vad händer med mig när jag säger nej? – Vad innebär det att sätta gränser för andra och för sig själv? Finns det situationer där ett nej känns befriande, och andra där det skapar skuld eller osäkerhet?

När är det svårast att säga nej, och varför? – Är det svårare att säga nej till vissa människor, eller i vissa situationer? Vad ligger bakom den utmaningen – är det rädsla för att såra, eller kanske rädslan för att själv bli bortvald?

Kan ett nej ibland öppna upp för något nytt? – Vad händer om vi ser ett nej som en möjlighet istället för en stängd dörr? Finns det situationer där ett nej har lett dig till något oväntat eller viktigt?