OM GUNILLA

Utforskande Tipitoka?

Hellre ställa frågor än att ge svar

Min nyfikenhet har alltid drivit mig till att hellre ställa frågor än att själv ge svar. I utforskandets kölvatten kommer en omättlig kunskapstörst som jag bland annat släckt genom två omgångar på högskola och universitet för att lära om först teknik och sedan människor.

Jag har haft olika roller i arbetslivet där jag lärt massor av fina människor jag arbetat tillsammans med. Som ingenjör och projektledare, ofta inom medicintekniken, har jag jobbat med frågan: Hur kan vi vara absolut säkra på att de tekniska lösningarna vi utvecklat inte skadar patienten?

Och som copywriter på en reklambyrå var frågan: Ligger det här budskapet jag skapat i linje med varumärket, kundens behov och sanningen?

Frågorna som beteendevetare inom arbetsplatslärande har varit lite varierande. Workshopledarfrågan: Vad är problemet egentligen? Projektledarfrågan: Gör vi verkligen rätt saker för att uppnå det vi vill? Och lärutvecklarfrågan: Förstår jag fullt ut hur det är att gå i deltagarens skor? 

Äventyr utomlands och inomskärs

Den mest intensiva utforskarperioden i mitt liv hittills var när jag och familjen med man och två barn flyttade till Penang i Malaysia på tre år för att arbeta där. Då var varje dag föremål för utforskande.

Hur fixar man skollunch till barnen, varför eldar människor pengar på gatorna och vad gör man när det spökar på jobbet? 

Efter en skallskada med påföljande hjärntrötthet kastades jag in i ytterligare en högintensiv lärperiod några år senare. Denna gång utan något val. Livet tog en ny vändning.

Nu med en för mig dramatiskt förändrad prestanda och ökad känslighet, mot intryck och i synnerhet ljud. Men, visade det sig, med möjligheten att hinna ikapp mig själv på andra plan.

Utforskandet riktades nu helt och fullt inåt med en central fråga: Hur lever man sitt liv som hjärntrött utforskare? Kroppen och själen tog plötsligt plats i livet och jag lät lust och energi visa vägen. Problemlösning och logik fick vila i större utsträckning.

Nya drivkrafter och verktyg

Det är ett förhållningssätt som jag håller fast vid och som gör att jag valt en ny väg framåt. Mycket ovant och läskigt men också väldigt spännande. I den här vevan ramlade jag över filosofi som ett verktyg att bena i vad som verkligen är viktigt i mitt liv.

Under resans gång har jag fått gå tillbaka och söka vad jag verkligen gillar att göra. Vad som ger mig energi, då den är ändlig nuförtiden. Och jag älskar att utforska, och elda.

När jag inte trixar med tändstål eller stickor, själv eller i sällskap med andra, har jag näsan i nån bok.

Lägerelden – en plats för lugn och lagom äventyr

Kreativitet, filosofi och Näraskogen-upplevelser har blivit min medicin och påfyllning. Jag har sett till att forma mitt liv efter de förutsättningar jag har och med det hittat min passion och drivkraft i att utforska tillsammans med andra nyfikna.

Den lugn och ro som jag behöver för att fungera har blivit något jag kan erbjuda andra människor genom min Ute-men-Innemiljö i den skogsnära Tipin. Jättetältet där elden ger både värme och själsro.

En underbar plats där jag kan bjuda på möjligheter till lagom äventyrlig matlagning gemensamt och goda förutsättningar till att väva samtal tillsammans med likasinnade.

Du och jag – vardagsfilosofer emellan

Här älskar jag att hålla frilosofiska samtal, som jag kallar det. Ja, jag har klämt in ett R med flit. Se det som en markör för att mina gäster inte behöver ha koll på filosofisk teori, gamla greker eller annat löst folk som varit filosofer under historien.

Vi är alla filosofer när vi benar i tankar kring livsvillkoren. I dessa samtal undersöker vi olika teman, experimenterar med dialog och fördjupar förståelse gemensamt utan krav på annat än ett öppet sinne och modet att i snällhet pröva ofärdiga tankar högt på varandra.

Frihet, Normalitet och Tillit är exempel på teman vi utforskar och hur man kan förhålla sig till dessa i vardagen. I dessa samtal får jag dels användning av mina år som workshopledare och utbildare men också min utbildning i filosofisk praxis.

Filosofisk praxis ger stöd i att släppa prestationen, våga tänka ofärdigt ihop

Filosofisk praxis erbjuder en samtalsmetodik där tanken är att vi alla är filosofer på en jämlik nivå och kräver inte någon som helst teoretisk förkunskap för att delta. Bara ett levt liv. Befriande oduktigt.

Och så är det något med lågorna från elden som gör samtalen mer otvungna. Tankarna vandrar mer tryggt och fritt i lågornas sken.  

Vill du hänga med mig så välkommen till EkskogenTipi – där mår en som bäst.

Fridens Liljor
Gunilla