Hoppa till innehåll

FRILOSOFI

RUNT LÄGERELDEN

SUGEN PÅ EN PLATS KRING LÄGERELDEN?

FRILOSOFI RUNT LÄGERELDEN

Vad är Frilosofi och varför just runt lägerelden i en Tipi i skogen?

När jag fick en 260 kilos segelbåtsmast i skallen ställdes mycket i mitt liv på ända. Jag hade en evinnerlig tur som inte blev allvarligt skadad. Även om skallen är tjock så fick hjärnan sig en omgång som gjorde att jag inte längre fungerade som förut. Jag hade inte längre tillgång till den kapacitet och superuthållighet jag tidigare förlitat mig på. Höga ljud och för mycket intryck blev som kryptonit för mig.

De flesta av mina strategier i vardag och yrkesliv behövde skrotas. Mina tankar och min inställning till vad det innebar att vara människa behövde en rejäl genomgång.

Filosofisk praxis – ett sätt att angripa livet

Jag ramlade över en bok om filosofi. Ett för mig okänt och ganska obegripligt område. Tills jag verkligen behövde nya perspektiv, då upptäckte jag att det fanns mycket att hämta där. Att backa hem och våga närma mig de stora frågorna kring livet gjorde mig gott.

Och efter en utbildning i filosofisk praxis insåg jag att utforska livsfrågor tillsammans med andra var något jag verkligen vill ägna tid åt. Samtal som bottnar i människors levda erfarenheter, tankar och känslor snarare än vad de gamla filosoferna dryftade på temat.

Avdramatiserat och befriat från teoribildningar, rätt och fel. Dessa öppna samtal som inte syftar till att styra åt något visst håll eller ens behöver ha någon större nytta, mer än att fördjupa förståelsen kring temat var något jag saknat.

För mig blev det ett sätt att må bra och samtidigt berika livet. En känsla jag märkt att jag delar med de deltagare jag har vid min lägereld.

Ute men inne-livets välsignelser

Med en hjärna som snabbt blir överstimulerad upptäckte jag att uteliv och att dumglo in i elden var rena medicinen. Det som fick kroppen och hjärnan att gå ner i varv och lugnet att få fäste. Bli grundad för en stund.

Men det var det här med vädret. Det är inte alltid så härligt att sitta runt en eld i hällregn eller snöstorm.

Så jag blev med Lavvu eller Tipi som jag lite slarvigt kallar tältet där jag kan tända min lägereld. En underbar plats där utelivet möter innelivets fördelar med tak och vindskydd. Där jag fortfarande kan höra fågelsång och vindbrus i trädtopparna här i skogsbrynet.

En plats präglad av enkelhet och som känns jordnära – även om det är lite golv mellan fötterna och moder jord för värmens skull.

Här får jag känslan av att komma tillbaka till rötterna på något sätt. Jag kan förstå att flera av jordens urbefolkningar levde stora delar av sina liv på det här sättet. I harmoni med naturen, varandra och kanske även sig själva på ett annat sätt än vi gör idag.

Lägerelden – en plats för själsro och levande samtal

Människor har i alla tider delat sina tankar runt elden. Tankarna verkar vandra mer tryggt och fritt i lågornas sken. En god grogrund för fina samtal om det som rör vad det innebär att vara människa på olika sätt.

Jag har alltid gillat att umgås runt elden. Där har jag haft de mest givande samtalen. När blicken får vara i brasan och tankarna blir gemensamma.

Kan det vara i dessa samtal vi kan finna större harmoni? Genom att skapa djupare insikter som nås när våra tankevärldar virvlar genom varandras i samtal?

Tankar som vädras lite på prov sådär. Jag känner mig alltid berikad och hoppfull efter dessa samtal där vi lämnar idéer om rätt och fel bakom oss och istället tillåter oss utforska ny förståelse tillsammans.

Här kan man släppa garden, begrava prestationen för en stund och låta den lekfulla nyfikenheten kika fram. Och det ger samtal som dröjer sig kvar i tankarna långt efter att lägerelden har slocknat.

Det existentiella samtalet – en väg till tydligare handlingsutrymme i livet

Att samtala om det allmänmänskliga gör att livet känns mer hanterbart. Trots det så undviker vi många gånger de viktiga frågorna, de som handlar om vår existens. Det känns för svårt och vi är helt enkelt mer tränade i att rappt planera och skrida till handling, sånt premieras ju i vår kultur.

Och så tar vi kanske ett yogapass på lunchen och mediterar en sväng på morgonen för att återhämta kropp och själ en smula. Gott så.

Dock så blir livet mer och mer komplext med fler valmöjligheter nu än någonsin i historien och det kan göra att det skaver en smula. Alla val innebär ju att man i någon mån behöver välja bort något annat och det kan kännas svårt.

Att få höja blicken och se på livets villkor lite på distans kan ge välbehövliga perspektiv som ökar ens uppfattning om handlingsutrymme. Vilka möjligheter man faktiskt har.

Insikter, förvirring och synliggörande av det allmänmänskliga ger trygghet

Fast i stunden känns det kanske inte så. För ingen har ju svaren. Det kan kännas förvirrande och obegripligt, men på en annan nivå. Men i utforskandet har vi möjlighet att lyfta olika vinklar och få syn på nya aspekter, med hjälp av varandra.

Jag finner en trygghet i det gemensamma utforskandet. Att få syn på att man inte är ensam med de här stora funderingarna ger tillit tycker jag.

Därför har jag skapat det här ”mellanrummet” EkskogenTipi, ute-men-inne runt en lägereld, för här håller kryptoniten sig på avstånd och skogens lugn och ro-effekter smiter genom tältduken. Här finns goda förutsättningar för trygga samtal och djupdykningar i livsfrågor för den som känner sig kallad.

Fri att vara du – en vardagsfilosof

Du får stor plats i en liten grupp – välkommen

INTRESSERAD?